Blåpaddan som är kvar efter Red-Hot har idag kommit på hur man kommer upp i handfatet i badrummet, där i kan man jaga sin egen svans.... clever :)
Sen har jag en korg som sitter på väggen med lite grejs i där i var det också roligt att leka :)
Badrummet är nog ett av katternas favvoplejs, uder badkaret härjar dom o sover i elements hängaren.
I övrigt så är jag rätt trött på kattfolk.
Jag förstår mig inte på uppfödare. Dom ber om ens åsikt, när dom får den blir dom sura.
Varför frågar man om man inte vill höra svaret?
Om jag tänker efter och jämför med folk utanför detta, så är det ju självklart att om någon frågar vad man tycker så VILL dom ha mitt svar.
Varför inte bara se det för vad det är, en hobby. Man korsar gener och gör sitt bästa för att föda upp det man vill ha, men det är ju fortfarande inte raketforskning, det är naturen som har sin gång och den kan vi inte påverka, bara försöka.
Om det hade varit mitt barn och någon sa, men gud vilken ful unge, kanske jag hade tagit åt mig.... men en katt, jaja. tyck vad du vill, I just don't give a shit.. DET ÄR BARA EN KATT!! Och ingen är perfekt på något vis.
Detta va bara ett exempel, men generellt kan inte kattfolk ta kritik i någon form, allt tolkas som personligt, ser ingen skillnad på sak och person och det står mig upp i halsen.
Sen idag blev jag erbjuden en "supersnygg" hankatt... helsyskonparning... men alltså, varför gör man så?
Skrev och frågade om jag hade missuppfattat det hon skrev, så vi får se vad svaret är, men det finns ju inte på världskartan att jag skulle ta en katt med sådan stamtavla, hur snygg än katten må vara.
Tapeter börjar komma upp...
9 år sedan
Ja vad ska man säga, bättre att låta bli och fråga om man inte tål svaret.
SvaraRaderaMen egentligen tror jag du är svaret rätt nära när du gör jämförelsen med egna barn. Många ser katterna som just som sina ungar och då är det lätt att bli hemmablind. Jag älskar mina katter, men granskar dem oerhört kritiskt ur avelssynpunkt alldeles själv. Känner inte heller att jag behöver andra uppfödares bedömningar av mina katter. Jag vet vad jag har och tror mig veta vad jag saknar och därför behöver :-) Men det är min hobby, min avel och det är KUL.
Min ungar däremot... det blir en rak höger till den som ger sig på dem... Det är en himla skillnad... :-)
Helt otroligt att hålla på med helsyskonparningar... suck... ge dem en grundgurs i genetik...
Väldigt många verkar ta det direkt personligt om man kritiserar deras katter. Visst, jag älskar mina katter massor. Men, de (speciellt den äldre, haha) har en hel del brister utseendemässigt! Har ingenting emot att människor kommenterar det, jag vet det själv, och jag tar det definitivt inte personligt.
SvaraRaderaJag skulle onekligen bli rätt paff om någon börjar påpeka brister hos mina katter utan att jag bett om det. Sådant kan man hålla för sig själv tycker jag. Frågar man, däremot, och förväntar sig ett ärligt svar får man också vara beredd på att svaret kan svida.
SvaraRaderaEn sak som man alltid måste ha med sig i "avelsgillet" är ju att åsikter om katter i de allra flesta fall rör sig om deras avelskvalitéer, inte någonting om deras egenvärde eller hur älskvärda det är. Och det är väl de banorna som korsas ibland i skallen på folk när det slår slint och de blir sura över en åsikt. Alternativt så håller de inte med och kan inte nöja sig med det konstaterandet.